Chester

 

En snabb sammanfattning för den som inte orkar läsa hela texten.

Chester har en kärmissbildning i levern som gör att blodet inte renas ordentligt av levern, det bidrar till att alla giftiga slaggprodukter kommer ut direkt i blodomloppet. Det som händer då är nästan att likna med att han blir berusad eller förgiftad. Gifterna går upp till hjärnan och gör att han blir desorienterad, medvetslös, kan kräkas och får kramper, tillståndet kallas hepatisk encefalopati. Med hjälp av specialfoder och medicin har Chester nu överlevt i tre år, de flesta valpar med diagnosen får inte särskilt långt liv.

 

 

 Vad är Porta cava shunt?

Portosystemisk shunt är en medfödd blodkärlsmissbildning med olika varianter, där det venösa blodet från tarmarna i stället för att först till 100% passera genom den s k portavenen, Vena porta, till levern, helt eller delvis, genom ”en extra”, onormal kärlförbindelse, en shunt slussa direkt till bakre hålvenen, Vena cava caudalis.

 

Den blodmängd som inte först passera levern för ”rening” utan direkt töms i stora kretsloppet, innehåller en del för kroppen giftiga ämnen, som har absorberats från tarmarna. Sådana ämnen påverkar framförallt det centrala nervsystemet.

 

Blodkärlsmissbildningar av porta-cava-shunttyp medför därför hos den unga valpen egendomliga sjukdomstecken såsom desorientering, rörelsestörande och kramper, orsakade av de giftiga ämnenas påverkan på det centrala nervsystemet. Tillståndet kallas hepatisk encefalopati. Symtomen uppträder vanligen varierad tid (1/2-1 timme) efter utfodring. Dessemellan kan valpen verka helt normal. En del hundar visar ökad törst.

 

Levern hos en valp med prota-cava-shunt kan på röntgenbilderna se mindre ut än hos jämngamla, normala syskon, men detta är ett osäkert bedömningssätt. Om kontrastmedel injiceras i en ven i buken på en sådan hund, kan blodets väg tillbaka till lungkretsloppet illustreras med röntgenbilder och en eventuell shuntkoppling förbi levern till bakre hålvenen demonstreras. En sådan röntgenundersökning kräver emellertid mycket avancerad utrustning. Även med ultraljudsundersökning kan ibland porta-cava-shunt påvisas. Mindre shuntkärl mellan portasystemet (portavenen och de blodkärl från tarmar och mjälte som ansluter till den) och bakre hålvenen kan opereras, men i regel blir dessa valpar avlivade. Det bör påpekas, att denna missbildning är sällsynt.

 

Under fostertiden, då fostrets lever ännu inte arbetar, kommunicerar tikens blod med valpens genom navelvenen som går direkt in i valpens portasystem (vena porta). Portasystemet leder blodet rakt genom levern till bakre hålvenen (vena cava). Det innebär att blodet under fosterlivet leds (”shuntas”) förbi fostrets omogna levervävnad.

 

När valpen föds avbryts blodflödet genom navelvenen och normalt skall då fostrets shunt – förbindelsen mellan portasystemet och hålvenen – återbildas. Blodet i portasystemet skall därefter ledas in i levern. Portasystemet skall föra näring från tarmen till levern.

 

En onormal (direkt) förbindelse mellan portasystemet och vena cava kallas porta-cava-shunt eller portosystemisk shunt (PSS). En sådan kan finns inne i levern (intrahepatisk), vilket förekommer främst i storvuxna raser, eller utanför levern (extrahepatisk). Det senare är mer vanligt hos småvuxna raser. En hund kan även ha flera shuntar.

 

Symtomen vid porta-cava-shunt orsakas av att levern inte kan utföra sina uppgifter eftersom blodet inte leds in i den på normalt sätt. Blodet blir därav mättat med slaggprodukter, särskilt från nedbrytningen av protein (äggviteämnen). Symtomen debuterar oftast hos unga hundar, men kan enstaka gånger dröja ända till medelåldern. I lindriga fall blir hunden endast allmänt trött. I svårare fall kan den bli kraftigt påverkad, nästan medvetslös, kort efter en proteinrik måltid. Mag- och tarmstörningar förekommer, liksom ökad, pervers eller nedsatt aptit. Ofta verkar hunden piggast när den matvägrar (blodet är fritt från slaggprodukter). Många drabbade hundar dricker mycket och bildar stora urinvolymer.

 

Diagnosen ställs genom bestämning av mängden gallsyra i blodet före och efter utfodring, förekomst av biuratkristaller i urinen och genom undersökning med ultraljud och/eller en speciell röntgenundersökning där man sprutar in kontrastmedel i portasystemet via mjälten.

 

I Sverige har enstaka fall påvisats hos över tjugo olika raser.